English and swedish

What’s infront of me that I direct is who I am. The pictures that are infront of me are my creation. And so what I most often see is music instruments still. Because I have become addicted towards buying new music instruments. Towards buying new things.
Tomorrow I am beginning school. I am looking forward to that and I am quite excited. I enjoy this movement towards becoming a lawyer. Today as I practiced on my studies I noticed that if I practice for a certain amount of time I reach a state of satisfaction. Which is actually in self-honesty me being satisfied with my daily studies. If I don’t reach that satisfaction and I quite before that point I am being lazy and I will not be able to let go of the moment completely. I will hold on to that moment within me and it will lure the entire day like a missed moment in the background.
I am calm towards beginning a new school. The primary fantasies have been around girls and who I will end up with in the same dormitory as me. A couple of thoughts and images of me and Anna in this dormitory. And how it will be to have sex in such a dormitory. If everybody is going to hear us.
I wonder how much studies it will be and how big the room actually is. If I will be able to make room for all my current things that are connected to my studio. I am a little ashamed for having such a big studio. For having so many possesions. And as I was carrying my possesions to my car today I noticed how I judged myself for having so many possesions. Especially when I have never in my life earned any big money for myself. Except for that time when I was in norway. And I must really check up on that and see how much money I have in norway still. I will do that tomorrow before I leave.
What have more happened within me and my world. Not much. I am slowing down and taking everything point by point. I still judge myself for not having moved myself faster during these three years that i’ve been in process. I also judge myself that I have been given everything for free in my life. And I have never faced any difficulty at all. I judge myself for not having struggled in my life.
My desires to buy things have become less and less. I remember about a year ago when all my desires and wants was directed at buying houses. A farm somewhere in the nothingness and starting a collective. That doesn’t exist within me anymore. Now it’s just music instruments that I desire to buy. Which are much less costly. Yet they are still desires coming from a inherent want to always have more. And I feel quite guilty within this inherent desire to have more. And also a little bit afraid of loosing control over this desire and wasting, spending all of my money upon stuff.
I wonder if this desire can ever be satisfied? Can ever be stopped? Obviously it can be stopped. I have simply not been disciplined enough in stopping all the dreams that exist in relation to this desire. And because of that I am still facing all these desires within me. And I am still treating and seeing these desires as if they hold any value or reality.
I have also been looking at pushing Anna to start to play the bass guitar. And I have myself wanted to buy a bass guitar. Simply for the sound that a bass guitar produces. It’s fascinating that I become obsessed with certain sounds and expressions of instruments and desire to incorporate them in my music.
And I want the real instruments. Which are insanely expensive. Which makes it impossible for me to have all the instruments I want to have. And I can’t have people playing the instruments for me either. Because there are no such people. As I have found to this day interessted in playing and recording music with me. Which I am a little frustrated and angry over. That it is so hard to find anyone that holds the same interest as me.
So that is what I am facing. The specific instruments that I desire to buy are bongo drums, and a cello, and a big double bass. And also a button accordion. And a. I want to have these instruments because together they shape and form a particular sound that I want to convey and create. And also because these instruments fascinates me and seems enjoyable to play as they are so different in their design. Especially the double bass is very different from other instrumets. And it’s insanely big. I easily become possesed with this desire to have these new things. Which then brings up the next point in the equation. Which is. How do I get a job? How do I get money so that I can buy all these things?
At the moment I become possesed with a very subtle energy of desire towards these things. And I don’t know what to write about it anymore. As what can bring more things up in relation to this point. What it is, it is a desire for more. A desire to have what I don’t have. Human curiosity which is the desire to experience what self hasn’t experienced. And this is what I am being faced over and over again. And at the moment I feel like can’t stop these desires and energies. Because it is like I don’t want to give them up just yet. I want to keep them with me because they give me a sense of purpose and movement. Where I can move myself towards getting all these new instruments. And each time I get a new instrument I want another instrument. So it never really stops. The incessant desire. The deep pit within me that wants to be filled opens up again after each new thing I buy. And it simply doesn’t ever end. Which is the problem. To end and stop this pit I must stop the energy that lies behind the desire to buy these new instruments.
Okej,
Efter att ha applicerat och arbetat med förlåtelse med ilska gentemot min mamma så är relationen och mitt utryck med henne mycket mer smidigt. Det är faktiskt kul att umgås med henne. Kul för att jag har roligt med mig själv och mitt eget utryck med henne.
Idag har varit en still dag. Internet har cp:at sig. Jag har sett många reaktioner vilka jag andats igenom. Jag har skrivit. Förlåtit och gjort mina vanliga sysslor. Och tagit det lugnt. Det har varit en bekvämlig dag. Dagens största punkt har nog varit en form utav irritation, depression, och myror i benen. Eller myror i hela kroppen faktiskt. Som kommit upp relativt många gånger. Jag förstår inte vad det är jag upplever riktigt. Men jag vet bara att det är smärta jag upplever. Sensationen påminner om ilska. Så jag kan nog tro att det är det. I det tillfällene jag upplevde det så tog mig själv till ett stadium utav förlåtelse. Förlåtelse är 1000 gånger effektivare än att andas när det gäller att diffusera energi punkter i kroppen. Själv-förlåtelse inser jag varje gång jag använder det att jag underskattat kraften, och makten i själv-förlåtelse. Jag menar det är helt otroligt så själv-förlåtelse kan ändra upplevelsen utav mig själv.
Nu när jag är ute och går så kan jag uppleva märkliga och fantastiska situationer, utav att vara en med min omgivning. Liksom, min omgivning blir så mycket mer levande och riktigt. Jag gillar det väldigt mycket. Och det är först när jag kommer ut i världen och umgås med människor som jag ser min förändring mer tydligt. När jag sitter hemma och arbetar med mig själv så är min enda referens mina tankar. När jag sedan kommer ut så ser jag i hur jag utrycker och rör mig själv hur min ändring tagit rum. Och jag har börjat komma till det stadiet i min process när jag faktiskt är nöjd med mig själv, tycker om mig själv, gillar mig själv. Och jag är relativt stabil i varje andetag. Jag har också kommit till det stadiet. Eller faktiskt. Jag har passerat stadiet utav att ge upp. Och gå tillbaka till mitt gamla liv. Vilket inte är så konstigt nu när jag smakat på vad verkligt liv är. Vilket inte är någonting man kan drömma om äns finns eller existerar som ett system.
Jag är tacksam att jag har gått denna processen så långt som jag gått hitills. Och att jag verkligen kämpat till att göra dessa små sakerna varje dag. Såsom att applicera förlåtelse, att aplicera self-statements, att skriva. Det är detta som gör skillnaden för mig själv och för hela mitt liv. Utan detta, utan dessa handlingarna är jag förlorad. Jag vet det, för jag var förlorad innan. Fast genom att stödja mig själv så har jag hittat mig själv igen. Och det är jag tacksam för. Jag kommer att hålla denna traditionen igång i hela mitt liv som det ser ut nu. Med skrivande och förlåtelse i hela mitt liv. För det är det som ger mig frid och glädje och mening i mitt liv.
Jag har inte mött några stora reaktioner idag att tala om. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om. Det är som att jag skrivit upp de flesta ämnena som det finns att skriva om. Vid ett visst tillfälle kanske man har skrivit om allting i hela existensen. Allting har blivit utskrivet och placerat i ord. Det finns ingenting som är gömt eller okänt längre. Och, kanske jag har börjat komma till en sådan punkt. Fast jag tror mer det är än barriär som jag trycker igenom. Där jag vill skriva ifrån en punkt utav mind. Och jag måste trycka igenom mig själv för att skriva. Och bara tillåta mig själv att utrycka mig själv här. Det går inte att skriva ifrån huvudet. Det går inte att utrycka mig själv genom ett system. Det är bara helt omöjligt att utrycka mig själv ifrån huvudet när jag skriver. Och det är upplevelsen utav att allt är blankt. Det är huvud upplevelsen.
Jag har insett idag var Bernard menade med balans i musiken. Det är det som jag kallat för känsla när jag spelat gitarr. Känsla är att höra låten i känslighet. Vara känslig för dynamiken i låten, och spela i enighet med låten. Inte ta för stor plats. Och inte ta för liten plats. Utan vara i balans med låten och de andra komponenterna i låten. Det är improvisation och att känna var låten är. I vilket stadium är låten och vilken roll har jag. Och det går inte att tänka ut. Utan man måste känna det. Vilket jag har upptäckt och i viss min nått till perfektion med min gitarr. Men någonting som jag utav vissa skäl som jag inte vet hade svårt att göra med min röst. Jag har faktiskt haft svårt med gitarren också att nå perfektion på denna punkten. För jag har alltid velat visa mig på styva linan. Både med rösten och gitarren. Alltid spela högt och gapigt, slamra på uta tusen. Och inte riktigt lyssnat på tystnaden. Som man kan säga. Lyssna på känslan i låten. Som inte finns. Det finns ingen låt. Det finns en känsla först utav hur låten är. Och det är den som jag måste lyssna på och spela i jämlikhet med. Då blir det en grym låt fylld med dynamik och liv. Som när jag spelar gitarr. Jag börjar tyst, långsamt, krypade med full koncentration i varje ton. Och sedan kommer refrängen , och jag tar i smäller ut tonerna. Det är sådana detaljer som jag vill arbeta med i musiken.
Så vad mer, jag har tänkt lite på anna. Stod i duschen och bilder utav sex och anna började komma upp. Jag andades och beslutade mig för att inte medverka på något sätt. No,no,no. I am not going there. I will not go to that moment. Jag vill inte göra Anna till en bild i mitt huvud. Som enbart existerar för att väcka vissa energier inom mig. Nono. När jag gjorde de där projektion, och fantasi grejorna idag så tog det fram en del inressanta fantasier som jag inte riktigt kända till. Jag vet att jag har tänkt de där fantasierna, vissa fler gånger än andra. Att skriva ner fantasierna är lite obekvämt. För jag skäms över fantasierna och över hur brutala de är. Och hur uppriktiga de är i sitt begär. Och jag undrar vad Sunette ska tycka när hon läser alla fantasierna, för de är väldigt, brutala och direkta. Och jag förstår nog varför cross-referencing tillslut kommer att bli för personligt. För där ligger verkligen den sanna naturen och vilar som man inte vill visa för någon för man skäms för den och ogillar sig själv för att man har skapat den.
Och så jag vill nu arbeta lite med förlåtelse och få undan en klump i min mage som kom upp när jag pratade med min mamma. Den kom upp vid ett tillfälle när några ord yttrades utav min mamma om att jag borde umgås med människor. Till det sa jag ja, och jag kände det som att jag kompromissat med mig själv. Men jag var inte säker på vad det var jag kände och jag tänkte att jag har bara någon jäkla reaktion. Så jag andas och talar som andetag utan att blanda in några tankar. För tankar kan jag aldrig lita på. Bara andetaget och vad jag säger i andetaget är faktiskt vem jag verkligen är. Tankarna är inte vem jag är utan bara idéer och inte en riktigt upplevelse utav mig själv. Så jag sa ja, och jag hade någon reaktion till det som sedan satte sig i mitt bröst.
1. anger
2. Irritation
3. Fear
4. Anxiety
5. Nervousness
6. Projection
7. Fantasy
8. Desire
9. Survival
10. Sex
1. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to become angry that i am allowing myself to be opressable
2. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to be angry at myself that i supress and opress myself
3. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to hate myself and be disgusted with myself that i am opressing and supressing myself
4. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to be angry at myself that i am still acting within emotions and feelings
5. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to be angry and frustrated at myself that i am still allowing myself to fall in emotions and feelings and opresss myself in energetic reactions
6. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to become angry and judge myself that i am allowing myself to opress myself in thoughts and energetic reactions
7. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to blame my mother and be angry at my mother that i am opressing myself
8. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to blame my mother for the anger i experience within me that i’ve allowed myself to opress myself
9. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to blame the world that i’ve allowed myself to become opressed
10. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to become angry at the world that i’ve allowed myself to become opressed
11. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to become angry and frustrated at my past and at people in past that i’ve allowed myself to be opressed and supressed
12. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to be angry that i’ve allowed myself to opress myself and not speak when i’ve wanted to speak
13. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to become angry at myself for the nature of opression i’ve accepted and allowed myself to become
14. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to opress myself and existence in silence when i want to speak
15. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to hold myself back from speaking and expressing myself
16. I forgigve myself that i have accepted and allowed myself to judge myself that i am still existing as thoughts feelings and emotions
17. I forgive myself that i have accepted nad allowed myself to become angry when a emotion or a thought pops up
18. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to become angry when i can’t stop the thought or emotion that pops up
19. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to become angry and impatient and run in circles inside myself attempting to move myself faster in the desire to stop myself once and for all
20. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to become angry and frustrated with myself that i don’t seem to be able to move myself as fast as i would like to move myself
21. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to be angry and frustrated that i still experience some experiences even a long while after having been in process
22. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to be angry at myself that i haven’t been able to reach a point of total silence and self-comfort in every moment of breath
23. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to be angry and frustrated at myself that i am still doubting myself
24. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to be angry and frustrated at myself that i am still allowing myself to fear people
25. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to become angry and frustrated that i am still allowing myself to believe that i am worthless
26. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to become angry and frustrated that some experiences seem to take such a long time to be able to transcend and stop
27. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to want and desire to get this process done in this one moment
28. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to desire to be done and get everything over with
29. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to desire to compelte this process
30. I forgive myself that i have accepted and allowed myslef to desire to stop everything within me now, fast, without any waiting
31. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to want erverything to be done and finished in ainstant
32. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to want everything to come to me in a instant
33. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to want everything to come to me at this moment
34. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to become frustrated when everything doesn’t come to me at my will, without effort, and without any struggle
35. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to be frustrated and angry that i must struggle, and use effort to get myself somewhere in this process
36. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to be angry and frustrated that everything just doesn’t flow for me
37. I forgive myself that i have accepted and allowed myslef to compare myself towards others in this reality and within this feel inferior because nothing seems to flow to me like it does to others
38. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to become angry and frustrated that things doesn’t flow to me within this process
39. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to be angry and frustrated that others seem to have a much more pleasant and easy time within process than me
40. I forgive myself that i have accepted and allwoed myself to become frustrated and angry that certain energies are repeating themselves within me
41. I forgive myself that i have accepted and allowed myslef to become angry and self-judgemental in my nature
42. I forgive myself that i have accepted and allowed myslef to create myself to want change, to want myself to become different and transcend everything in one moment
43. I forgive myself that i not allowed myself to be patient with myself and take it slow
44. I forgive myself that i have accepted and allowed myself to think that taking ti slow is a weakness